- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
212

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Svarta kappan. Skiss från 1722.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

midt öfver, kär som han, ömsom med en martyrs
tålamod och undergifvenhet, täljde dagar och år i sin
hemska graf, ömsom vild och rytande af plågor och
sinnesförvirring, ansågs besökt och anfäktad af djefvulen
och slutligen tyst och osedd fann dödens förlossning
och frid, sedan hans uttärda kropp bit för bit fallit
sönder till stinkande stoft.

De båda systrarna tänkte dock nu icke på fo;rn*
tiden 5 deras hjertan voro öfverfulla af stundens
intryck, och Cecilia drog Susanna ned på gräset bredvid
sig, tryckte hårdt hennes hand och sade allvarsamt:

Ȁlskar du mig som en syster, Susanna?. . . Och
kan jag förtro dig en hemlighet?»

»Hvarföre frågar du så? ... Gud hjelpe mig, du
har väl icke något ondt på ditt samvete?» svarade den
lilla prestfrun, som med oro såg sin väns obegripliga
rörelse.

»Nej, var lugn . . . Om du icke har förtroende
till min dygd och gudsfruktan, så borde du känna mig
nog för att tro på min stolthet. . .»

»Men stoltheten för i förderf, Cecilia...»

»Det är möjligt, men icke till brott. . . svara
mig nu på hvad jag frågar dig . . . vill du höra min
hemlighet och bevara den, tills jag ger dig lof att
yppa allt för din man och våra föräldrar?»

»Det vill jag, om jag dermed icke begår någon
synd», svarade Susanna, som återtagit sin vanliga
gladlynta trygghet.

»Vill du då åtfölja mig denna natt, hvart jag än
går, utan anmärkningar eller frågor?»

»Jag litar på dig, Cecilia... dit du går kan
äfven jag gå . . .»

»Tack för dessa ord, Susanna . . . Jag skall en
dag kunna löna din vänskap. Det är just derföre att
jag icke skulle kunna uthärda dina misstankar och
för att ega någon här hemma, som känner min oskuld
då jag är borta, som jag nu ber dig följa mig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free