Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Svarta kappan. Skiss från 1722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
steg kom i detta ögonblick en man insvepte,i en lång,
svart kappa, prydd medgett kors af silfver..;-,,
En lågkullad hatt med en svart plym satt pfver
hans korta, mörka hår, som icke doldes genom den
eljest for alla ståndspersoner brukliga stora peruken;
spännet, som fasthöll plymen, och knapparne i hans
trånga, svarta sammetsjacka gnistrade i ljusskenet, då
han vände sig om och lemnade kappa och hatt. åt en
tjenare, som lyste honom med en fackla.
Hans växt var ädel och hans gång ledig och
behaglig; men hans ansigte var doldt af en mask, och
den hä$na Susanna tryckte sig förskräckt, som för
ett spöke, intill den gamle Jeppe, hvilken stod
bredvid henne utmed muren, då den främmande genom
maskens Ögonhålor kastade en hastig och forskande
blick på de båda vittnena till detta mystiska uppträde,
och hon kom sig alls icke fö* ätt besvara den artiga
bugning, hvarmed han helsade henne, innan han slöt
Cecilia i sina armar och förde henne fram till altaret,
der presten väntade dém och nu med låg och något
brådskande röst började de första orden af den gamla
kärfva och högtidliga brudvigseln.
Med andlös uppmärksamhet följde Susanna hvarje
ord som presten brytande starkt, på tyska, frammumlade,
och då han uttalade orden: n ^Jag frågari dig,;Philip
Bogislaus Schwerin» etc.; spratt hbo till och kunde
knappt återhålla ett rop af bestörtning.
Nu var vigseln fullbordad; Cecilia föll rörd i
sin styfsysters armar och hviskade ett kort farväl, den
maskerade mannen bugade sig åter tyst för .Susanna,
på hvars finger han tryckte en dyrbar ring såsom
vängåfva, tömde sin börs i fiskarens hatt, lade armen om
den bleka brudens lif och förde henne med sig, samma
väg han nyss kommit, lyst af tjenaren med /acklan
och följd af presten, som, innan han aflägsnade sig,
blåste ut ljusen på altaret. ? [7 ;
Den stackars prestfrun ? yisste knappt om hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
