- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
233

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Svarta kappan. Skiss från 1722.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

233

Gåtan af hennes försvinnande var således förklarad
på samma gång han var öfvertygad, att hon verkligen
hade någon anledning att dölja sin ankomst, ty
hvarföre hade hon annars begagnat denna väg genom den
mörka trädgården, då alla ingångar, utom det gamla
lusthusets dörr, lågo åt ett annat håll och troligen så
sent på natten voro stängda.

För ögonblicket var ingenting mer att inhemta.
Han aflägsnade sig och ville invänta qvällens skymning
för vidare möjliga upptäckter.

Flere dagar förgingo imellertid. Ramel hade
åtföljt kungen till Gripsholm, och Hahne postade
förgäfves hvarje qväll utanför den intressanta muren;
han såg ingen menniska i’ den obebodda gränden ne4
till sjön, och fruktade att* helt och hållet hafva
misstagit sig. :•..■■

En obestämd förhoppning qvarhöll honom likväl
alltjemt och med dröjande steg vandrade han en afton,
väl för femte gången, förbi porten till den Fersiska
bakgården, då en tjenstflicka hastigt kom ut derifrån,
skyndade fram till honom och utropade i förtretad ton;

x>Kommer ni då ändtligen linkandes! . . . Ni
kunde väl skynda er en smula, då vi väntat så länge
och mästaren lofvat mig att skicka er strax ... vi
komma ju icke in i sängkammaren på någon fason.»

Den unge nyutnämnde majoren kände sig i
första ögonblicket högst förnärmad af det tydliga
misstaget, men ihågkommande den sluskiga drägt, han med
afsigt bar, och mörkret, som nästan helt och hållet
dolde hans ansigte, fann han flickans ord både
ursäktliga och möjligen gynnsamma för hans önskan att få
nkgon upplysning om invånarne i det lilla huset i
trädgården.

Han visste imellertid icke hur han bäst skulle
begagna sig af detta misstag, förr än flickan, hastigt
vändande sig om och vinkande honom att följa sig,
fortfor:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free