- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
235

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Svarta kappan. Skiss från 1722.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

285

viss varsamhet på den dyrbara mattan och såg sig rädd
omkring, liksom hän inkommit i ett fépalats.

>)Se här!» sade flickan, som gått föt»e honom
genom rummet och nu stannade vid en stängd dörr.
»Skynda er nu att öppna här, nyckeln kan Hi sedan
taga med er hem för att laga.»

Utan att vänta på svar gick hon tillbaka utaf
köket och lemnade den förmenta smeden ensam.

Villrådig hvad han nu egentligen skulle taga sig
till, lutade Arvid sig ned och låtsade undersöka det
skadade låset, men flickan hade knappt hunnit ur
rummet, innan han hörde fraset af siden och lätta steg
som närmade sig från ett litet kabinett på sidan.

Han reste sig upp, och öfverraskad, förbländad
af den syn, som han hade framför sig, trodde han
sig nästan gäckad af sin egen lifliga önskan och
inbillning, ty Cecilia, den tillbedda, saknade och
misstänkta, stod framför honom.

Han hade fordom funnit henne skön i sin enkla
landtliga drägt der hemma i deras föräldrars hus,
men han fann henne nu strålande som en öfverjordisk
varelse, då han återsåg henne i denna omgifning oeh
denna förtjusande drägt, lik en furstinna, med det
präktiga bruna håret i fria lockar omkring hennes
hvita axlar.

Hon hade stannat lika öfverraskad som han, ty
hon igenkände honom genast, oaktadt sotet förmörkade
hans hy.

»Arvid! . .. Hur och på hvad sätt har du
kommit hit?» utropade hon bestört och med en ton af
ogillande och höghet, som med ens återförde den unge
mannen till minnet af den tvetydiga ställning, hvari
de båda befunno sig.

»Jag kunde kanske med ännu större skäl göra dig
samma fråga, men jag vill först besvara din», sade
han allvarsamt. »Din egen tjenstflicka, efter hvad jag
förmodar, har fört mig hit, hon tog mig för en händt*

!>

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free