- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
243

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Svarta kappan. Skiss från 1722.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig, att uttder *figa vilkor företaga någonting, förr
än du är säker ätt röfvaren är den du förmodar.»

»Jag lofvar det; bevare mig Gud att kröka ett
hår på den, som lagligt och ärligt vore Cicilias man
oeh älskade henne, vore det också i hemlighet; det är
blott den, som bedragit henne, på hvilken j*% viM

hämnas.»

»Men, Arvid, ännu ett ord ...»

»Tyst, mitt beslut är fattadt! Lika hemligt och
lömskt som hans brott har varit, lika nesligt blifve
ock hans strätf; han skall dö söm en rymmare eller
en marodör, med sitt bfött ocn sin dom i tydliga ord
skrifna på bröstet, det är en exekution, vi alla skola
bevittna och för hvilken vi alla ansvara . ..»

Ramel höjde på axlarne och teg. Det äfventyr,
hvartill hans nyfikenhet ifran början gifvit anledning,
hade nu antagit proportioner, söm blifvit allt för
oformliga, men hans vänskap och oförvägenhet öfverröstade
i alla fall hans eftertanke och förnuft.

»Jag hör klockan slå sex, låt oss gå», återtog
Arvid. »Han är i dag återkommen och det är i
afton säkert att han besöker sin unga, sköna hustru;
vi böra icke försumma tillfället», tillade han, med
sammanbitna tänder och de gnistrande ögonen sänkta
mot golfvet. »Man väntar oss half sju, jag har
tilldelat hvar och en sin role ... jag hoppas att vi
redan i afton skola fånga räfven i sin håla.»

Ramel aftog sin uniformsrock, iklädde sig en
simpel, grå jacka med stora stålknappar, nedtog från
väggen en grof filthatt och spände kopplet, hvari han
bar sin korta och starka huggare, fast omkring lifvet;
kastade slutligen en grof ryttarkappa, lika med den
hans vän bar, omkring sig, och de båda unga männen
följdes åt utför trappan.

Från Riddarholmen togo de vägen uppåt
Storkyrkobrinken öfver Slottsbacken, som då var belamrad
med byggnadsmaterialier för den många gånger afbrutna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free