Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Svarta kappan. Skiss från 1722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Nu var det långa, granna tåget slut. Cecilia
hade blifvit likblek, hennes förvirrade ögon slöto sig
och hon föll afsvimmad ned i Hahnes armar.
DDet är länge sedan jag såg dig, Arvid . . . jag
trodde nästan att du lemnat Stockholm!» sade Ramel,
då major Hahne någon tid derefter inträdde till
honom.
»Jag kommer just nu för att taga afsked af
dig . . . Hans Majestät har gifvit mig tillstånd att gå
i utländsk krigstjenst . . .» svarade denne.
»Men du är skyldig mig en förklaring öfver
den besynnerliga utgången af din förfärligt tillämnade
hämd . . . Hvem var då i sjelfva verket din lycklige
rival, som du gjorde dig så mycken möda att rädda
och dölja för oss alla?D
»Jag gjorde dermed ingenting annat än min pligt»,
sade Hahne dystert. »Du vet, att jag i mitt bröst
bär äfven en annan entusiasm än kärlekens . . . det
fanns för mig ett föremål lika heligt och
vördnads-vardt, lika ädelt och upphöjdt, som Cecilia, hvars
heder var mig lika kär, för hvars obefläckade ära jag
velat gifva mitt blod, derföre att det var symbolen
af mitt lands, mitt folks, min egen . . . nåväl, båda
mina afgudar föllo på samma gång och lemnade i mitt
hjerta tvänne sår i stället för ett . . .»
»Se här har du den förklaring jag lofvat dig»,
tillade han, hållande framför kornett Ramel ett af de
nyss präglade silfvermynten med kung Fredrik I:s bild.
»Ah, för tusan! jag förstår . . . det var då ...»
»Tyst! uttala icke hans namn», sade Hahne
afbrytande. »Du har förstått mig, det är nog, låt oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
