Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Gnistor i mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är en morgon tidigt på våren 1615.
Solen är ännu icke uppgången, djur och menniskor
sofva, allt är tyst och stilla, inhöljdt i detta
dimmiga, svala halfdunkel, som, mättadt med vattenångor
och lukten från barrskogen, syrsätter blodet och gör
sömnen djup och angenäm.
Der, midt i det smala sundet mellan Östersjön
och Slätbaken, ligger Stegeborgs slott. Dess enda
torn synes emot den ljusnande himlen och dess murar
afspegla sig i det lugna, ännu mörka vattnet, som
omgifver dem på alla sidor.
Den ser dyster, kall och hotande ut denna stora
klumpiga byggnad, som reser sig upp ur vågorna utan
att ega skuggan af ett enda träd och som endast
genom långa broar förenas med det på ömse sidor
utskjutande landet.
Några videbuskar, som växt upp vid den steniga
stranden, och den tjocka vassen under brostockarne
äro den enda vänliga grönska som finns vid dess
murar.
Öfver de höga, skrofliga Ramshällsbergen i vester
börja molnen reflektera en blekröd skiftning och
utifrån Östersjön kommer, liksom förd af morgonbrisen,
hvilken drar en krusning öfver böljorna, en och annan
fiskmåse med ljudlös flygt öfver vattnet, medan
småfåglarna på stranden ännu sitta tysta och ruggiga
mellan det knappt utspruckna björklöfvet, eller
nyvakna sträcka sina vingar.
Väl rodna skyarna, men man tycker nästan, då
man tänker tillbaka, att solen aldrig bort gå upp
öfver denna mörka och sorgliga tid, med krig och
pest och hunger, okunnighet och våld, blod och tårar
i slott och kojor.
Stegeborgs tjocka murar hysa ännu mindre lycka
och glädje än den fattigaste af dess torparstugor, ty
det är den sista vasallen i Sverige, hertig Johan af
Östergötland och Maria Elisabeth, den stränge Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
