- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
281

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Gnistor i mörkret.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

281

af den, hvars eget tillfälliga hugskott eller gyckel
gifvit anledning till misstanken derom.

Verlden har i alla tider varit sig lik i lättsinne,
tanklöshet och dumhet 5 och man bedrager sig, om
man tror att dessa fel fordom åstadkommo mindre
ondt, än nu; tvärtom afgjorde de då stundom öfver
välfärd och ära, frihet och lif på det mest grymma
och summariska sätt.

Den så tidigt uppväckta kammarpigan hade
likväl icke hunnit längre än ned på borggården, förr än
hon af vakten utanför slottet fick veta, att hertigen
ridit ut öfver vestra bron åt Söderköpingslandet; och
som det misstänkta torpet låg på andra sidan om sjön,
så var hennes furstliga herres och husbondes oskuld
fullt konstaterad, åtminstone för denna gången, och
Ursila kunde genast hafva gått tillbaka och lugnat sin
sjuka och oroliga furstinna; men olyckligtvis hade hon
på samma gång fått veta, att ingen annan, än
hofpredikanten, i morgongryningen spatserat österut; och
som saken således snarare tycktes röra henne sjelf,
än prinsessan, så beslöt hon i alla händelser att
begagna tillfället och göra sina spaningar för egen räkning.

Som mor Barbro, likasom de öfriga
torparqvin-norna under slottet, var ålagd att spinna vissa knippor
lin för den furstliga »klädkammaren», så var det lätt
att derigenom finna en anledning för Ursilas ovanliga
besök; och just som hon gick och tänkte härpå och
hade hunnit ett godt stycke upp i skogen, kom en
liten gosse springande bakom henne på gångstigen.

Han helsade ödmjukt på den fina kammartärnan
ifrån slottet, och denna frågade nedlåtande om hans
namn och hvart han ämnade sig.

»Jag heter Per i Fällan», svarade han frimodigt,
»och jag är stadder i ärende till Barbro i
Svedjefallet.»

»Hvad har du att beställa hos henne?» återtog
Ursila.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free