- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
282

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Gnistor i mörkret.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

282

»Jo, våran kalf är så sjuk, att far tror han blir
död, om icke Barbro vill bota’n.»

»Hon är kunnig i signeri och läkedom har jag
sport?))

»Jo, det är visst och säkert . . . hon läste i led
benet på Jösse Anderssons häst, så qvickt som en
räknar till fem. Och när rået drog mjölken från vår
ko i våras, så tog Barbro i månskiftet nio
nässel-stjelkar och nio fingerborgar mjölk och stötte mellan
ett par gråstenar och gjorde kulor, som hon signade
och gaf kon, och strax så fick kon mjölken igen; men
si hon kan desslikes gifva sot, så väl som bot; för
Truls i Mossen säger, att hon satt skälfvosot på alla
hans barn ända sedan Olsmessan, och inte vill hon
ännu förhjelpa dem till helsan igen, fastän de äro så
gula som vax och knappt kunna stå på benen; men
det har Truls förskyllt, för han slog ihjel hennes
svarta katt; och si utan katten så har Barbro nu
ingen kraft», fortfor den lille Pratmakaren, som
alltjemt sprang bredvid Ursila på gångstigen.

»Men om hon nu icke har någon katt, så lär du
väl få draga dädan med oförrättadt ärende)), sade
Ur-sila helt allvarsamt.

Gossen teg en stund, besinnande denna vigtiga
erinran, men svarade slutligen tvekande:

»En så liten kalf, som vår, må hon väl ändock
kunna ge ett ord till båtnad, derest hon är något till
trollpacka, och får en kappe korn för besväret..,
Och derförutan så hafva vi sport, att hon fått en ny
katt; men det lär icke vara godt att med ondt
uppsåt träda honom under ögonen, säger mor.»

Just i detsamma hade de gått omkring en liten
talldunge och sågo nu stugan midt framför sig i
solskenet. Gossen fattade instinktmessigt tag i Ursilas
kjortel och denna drog sig ett steg baklänges igen,
i skydd af en stor enbuske, då hon först ville bespejå

ju

vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free