Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Tönne Rolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Farväl med dig, käraste Lfsi! t;. . ftu ma, jäg
lägga i väg néd tÖJ Norrgårh i ett ra#£, lom! boncfén
icke ska gräla i .. ■ , ’ !’;!{l ii^il’ J:;;’);l’’
■— Ja, sky^cTa/idig, annars hinner du icke ned.
innan det ringer ut . . ? Och gen såska dii icjte notera
springa hit up^f som en stolle — sade liisä* tylct-e41
småleende, som fullkomligt annullérade jieniies1 orcL
— Jo da!":Jé$ snärt jag’ ser aig hä> uppe på
branten, sa ar, ^let som om du kastade en snara
omkring mig ocfi drog . mig felt tipp ocn jag far i väg
som ett tomt vatéenäm1)ar på en vipjpstång^ J" - ’
Skrattande och nickande åt hqnne änriii
fbrberge
skyndade ynglpgen ginåste vägen rakt utfbr.i^erget,
trotsande 3e hopvuxna törne-,och enibus^arné bcH försvann
snart ur liennes Ssyn, jusit ,som lfudét af kfockaii vtä
bondgården rder n8re i 4al|Bn kallade folket till arbete
.efter middagenl [ ,.*"’’’’ ’_’;v\ ’/"’^ ,/ :^!’" \’\’’"’^\, / .,
Lisa stoij rqyär^ och^ Jyssnade tankfullt till dei
allt mer’ fbrsvinriandé bullrjet. af ’ if j d’ –v)^J<*-1
skrälliga "kiaé^åii^. faner. sonC férmildrade ocn nästan
harmoniska genom afståndet och den rena luftenv hunno
, .. .-.. ■.!■■■<: ••;•;,:..j-K:: ?,,;; ioi
hennes ora. r , .. ,
Nu var allt".tyst; sä tyst som det’ ar om nösten
i skogen 3å . fSgelsången uppjiöri. Med drömmande
blickar följde! hön de län^samt stridanide skyarne o
suckande af en obestämd, åuntel aning om komm^n^
bekymmer, lyssnade hon till det melankoliska-’ikrikei
at tranorna, spjn i en sned rad högt upp i lufven
drogo sin långa färd mot södern. ’ Vi V !
Alla höstens egendomliga ocn gripanäe^intry;c^;
så sväfvande och outsägliga, inen så tunga och
emot-ståndliga, pressade samman hennes hjerta, lade tårar
i hennes ögon och kom’ nenn0 att i känslan af sin
ensamhet sträcka ut armarne och öppna läpparne för
att ropa Tönne tillbaka ännu en^ gång, liksom dera^
afsked varit det sista; ’men,, tenérskandé dennfi
un^ei*-liga smärta, satte hon sig i stället ned och upptog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
