- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
334

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Tönne Rolf.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334

lig bravour i detta fall, ty att stoltsera med lasten,
göra sig en heder af djerfhet och okynne och pådikta
sig sjelf och andra fel, som kanske aldrig blifva
begångna, är oftast just jargonen i detta lif, det
missuppfattade beviset på manlighet och mod och
orsaken till den beklagansvärda smitta, som alltid
utbreder sig bland onaturligt sammanhopade menniskor,
hvilka icke i hvarje ögonblick bevakas af någon högre,
ordnande myndighet.

Snart hade sömnen slutit nästan alla i sin
moderliga famn. Endast n:o 54 Larm, en degraderad
korporal, fbrr med tre silfverränder på ärmen, en försupen
och ohjelplig varelse, som nyss varit den mest råa och
.eyniska i sitt skämt, var ännu vaken och utstötte en
häftig ed, då han i halfslummer kände att någon
vidrörde honom.

— Åh hå! Mirza, din gamla ragata, är det du!...
Och ungen har du me^ dig! . . . Vet du då icke
skäms! — tillade han strax derpå i den mest milda
ton hans rossliga strupe kunde frambringa, då en stor,
lurfvig tik, modern till valpen, hvilken nyss spelat en
så framstående rol, hoppade upp i sängen der hon
först nedlade sin son, som hon burit i nackskinnet,
och sedan sträckte ut sig sjelf helt makligt.

Ben annars så känslolöse fyllbulten makade åt
sig och intog en högst obeqväm ställning af fruktan
att skada den lilla valpen och somnade ändtligen i det
han smekte Mirzas stora hufvud.

Klockan är fem på morgonen. Trumslagaren
vandrar i mörkret omkring kaserngården och slår
revelj. Sömniga och ruskiga ställa soldaterna upp sig
och marschera ut för att börja en ny dag.

Korporalerna svära, fanjunkaren svär, löjtnanten
svär och kaptenen svär allra värst. Det är en kro-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free