Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Tönne Rolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
konstanta lukt af alkohol, som ständigt strömmade den
visiterande dagofficer’n till mötes.
— Det var då konstigt, att ni bryr er sä
mycket om ett fattigt hundkreatur . . . — sade Tönne
helt förvånad, då alla täflade att klappa den liksom
nyförvärfvade Mirza och att leka med hundvalpen.
— Ja, inte vet jag hur det kommer till . . .
men man skall väl något ha, när en inte har
hvarken far eller mor, eller hustru eller barn . . . ingen
som frågar efter en . . . -— svarade den närmaste
kamraten, som satt nedanför på sitt skrin, sysselsatt att
på ett ganska sinnrikt sätt med tändstickor fastsatta
de lossnade knapparne i sin vapenrock. l "’ :
— Skräddaren harfätt två dagars
köks-handräckning — tillade han sorgligt mumlande — och nu så
är han så argsint, så det var aldrig värdt att be
honom om någon hjelp . . . Men hur är det med dig
fyrtiåtta, du ser så bleknosig ut? — fortfor han,
tittande upp till Tönne, som satt ofvanför.
— Ah, jag känner mig som om jag vore
mör-bultad öfver b ela kroppen . . .jag kan knappt sträcka
ut en arm ...
— Ja, det är vanligt det, att börja med . . .
de säga att det ska göra godt . . . men du är dum
som icke tar dig en sup, för det är det enda som
friskar upp en . . .
— Nej, jag super icke . . . jag tycker icke om
et — svarade Tönne och lade sig ned på sin säng.
— Det går väl för sig ändå, när du här varit
här litet längre . . . annars skujle en aldrig stå ut.
— återtog kamraten på skrinet; men Tönne var
redan färdig att slumra in och hörde icke bans spådom.
Knappt hade han imellertid tillslutit ögonen förr
än en kraftig spark i sängbotten under honom kom
honom att hoppa högt upp af smärta.
— Låt bli det der! — ropade han förargad1 och
vände sig om.
Claude Gerard. IX. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
