- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
340

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Tönne Rolf.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

340

voro barbarer, och ingen erkänd princip, ingen
allmängiltig känsla af rättvisa fanns, hvartill man kunde
vädja, om han vetat detta, så skulle han utan tvifvel
fannit sig tröstad och uppfattat sitt tillfälliga
missöde som en småsak, just icke mycket värd att
härmas öfver; han skulle hafva lyckönskat sig att lefva
i en tid, då den medvetna orättvisan eller våldet i
sjelfva verket icke längre får insteg annorstädes, än
möjligen någon gång ibland retsamma och- dåliga,
in-kasernerade ynglingar, hvilkas onaturliga
samman-fösning alstrar dumma och vidriga seder och upptåg.

Då man är ung vexla intrycken hastigt, och ett
par timmar derefter hade Tönnes vrede sjunkit bort
som svallvåjgen sjunker och lemnat rum för en
nedslagenhet så djup och tung, att han icke egde mér
än en redig tanke, en outsäglig känsla af barnslig
öf-vergifvenhet och längtan efter hemmet.

Man hade nu tändt gasen utanför, och den lyste
in genom rutan öfver dörren. Han hörde trumhvirf
vein, som signalerade manskapets uppställning till mat,
hörde deras taktmessiga trampande i korridoren, och
strax derefter öppnades hans dörr ; man kom med
hans madrass och hans grötportion, och Tönne blef
angenämt öfverraskad, att i soldaten som inbar detta,
igenkänna densamme hvilken väl egentligen icke mera
än de andra tycktes hafva visat honom något
deltagande, men till hvilken han likväl kände sig dragen
på ett oförklarligt sätt.

Det var n:o 64 Hiller, »Baron Hillerskjöld»,
som han sjelf stundom med ett cyniskt skratt eller
en tillgjord höghet brukade kalla sig, då han var
halfrusig, ty han var verkligen af en gammal
friher-relig slägt.

— Hvad roar du dig med här, din olycksfågel? ~
sade han och kastade madrassen ifrån sig.

Orden tycktes nästan vara jäckande, men tonen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free