- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
370

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Tönne Rolf.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

370

präktiga, bruna brödkakor, med ett utkrusadt kors och
ett hål i midten, hängde på en stång i taket; stugan
var nyskurad, med enris på golfvet, och på bordet var
utbredt någonting, som skulle föreställa en duk^aig^’
ljuset var satt i en gammal tencstake, hvars halfva fot
olyckligtvis blifvit uppsmäldt på Spiseln och ersatt af ©ni
träkloss, men den andra hälften var så mycket mera
blankskurad, och slutligen låg hvetebullen pä en
tallrik bredvid och ändå dertill en tjock pannkaka, éom
luktade ister redan på långt afstånd, ehuru Jokims
pipa, som i qväll för högtidens skull var stoppaclmed
bara tobak af den mest skarpa och intensiva lukt,
fylde hela det lilla rummet med rök.

Både far och dotter voro högtidsklädda, det villl
säga att Jokim var i skjortärmarne, hade rakat sig,
fått rent linne och Lisa, med sin snygga bomullsduk
korslagd öfver bröstet, sitt breda, ljusrandiga förkläde
och med ungdomens och helsans rena hy och skära
rodnad, tycktes verkligen »täckelig» för både Grudr oöh
menniskor, der hon nu sitter vid bordet med1
hopknäppta händer och läser högt i den nya psalmboken,
som Tönne gaf henne till »minnesgåfva».

Den ena tåren efter den andra faller oförmärkt
ned på julpsalmerna, och då hon slutligen märker att
fadern har somnat in, med pipan ännu hängande i erna
munvmkeln, lutar hon sig ned öfver boken och snyftar
ur djupet af sitt hjerta.

Det är så tyst i den lilla backstugan och
mörkret blir allt djupare utanför; ändtligen aftorkar Lisa
sina tårar, reser sig beslutsamt upp, blåser ut det dyr*,
bara ljuset, som brunnit med röd och oputsad veke
och hvars andra hälft skall sparas till nyårsafton, åk
det egentligen är såsom en religiös högtidlighet det
påtänds och brinner, ty skenet ifrån spiselelden är
aldeles nog för fattigt folk, som går tidigt till sängs.
Nu går hon helt tyst att ordna faderns säng, sätter
på bordet framför honom en lermugg, som innehållser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free