- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
372

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Tönne Rolf.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

872

genom den höga, dystra skogen, der räfven tassade
tyst och slugt förbi henne imellan buskarne, och hareny
redan hvit som snön, lyfte sig förvånad upp på
bakbenen för att med stora, runda ögon beskåda héiraéi
på afstånd, då bon i stjernljuset sprang öfver det öppna
svedjefallet, der stubbarne, svartbrända och med fäntä^
stiska skapnader, liknade sagornas spöken på en
kyrkogård.

Nu var hon framme vid Starbergen och stöd sti*axj
derefter vid den så illa beryktade Wystens trädgård,
der Bengts koja låg. j

Denna var en så kallad »jordkula», täckt nied
stoekar, torf och granris, närmast liknande de potatis-1
källare Jsom fattigt landtfolk nyttja, och med en enda
liten fönsterglugg på ena sidan. )»

Just då Lisa tvekande, och ännu ett ögonblick
obeslutsam om hon handlade rätt eller icke, stannade
på afstånd, såg hon att ljus skymtade fram derifrån,
och förstod således att gubben ännu Tar vakea och»
väntade henne. >’-

I dessa de små backstugornas oeh skogskojorna^
obetäckta fönster, hvarifrån eldskenet syns om qval-1
lame, ligger ett sällsamt och vältaligt bevis på derass
fullkomliga ödslighet och öfvergifna isolering från alla
menskliga varelser, hvilkas obehöriga bliekar man med1
fall vmshefc vet sig aldrig behöfva frukta; man är sä
ensam och så obemärkt derinne, ehuru risbrasans klara’
sken upplyser hvarje vrå, som om man vore gömd i
grafvens mörker och stängd inom dess dörr.

Det föll icke heller Lisa in att kasta en blick
genom den hoplappade glasrutan; hon öppnade dörren
helt enkelt och steg in utan en aning om den
naturliga försigtigts ten, att först gifva sin ankomst
tillkänna-för att icke öfverraska den innevarande och
sjelf’kanhända blifva obehagligt öfverraskad.

Om hennes eget hem var torftigt, så kunde man
likväl finna, att det var en menniskoboning, der en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free