- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
378

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Tönne Rolf.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon kände sitt eget hjertas tunga slag och tyckte
sig äfven höra tysta hviskningar, halfqväfda och
hem»-ska skratt och högljudda o?d utan sammanhang och
betydelse, men som väckte hennes förfäran, då de
antingen tycktes komma susande långt bort ifrån skogeir,
eller uttalades tätt invid jordkulans fönster.

Allt tyngre och mera pinsamt sänkte sig denna
förnimmelse af öfvergifvenhet och skräck, som slftt
sig omkring henne liksom armar af jern; hon förmådde
knapt andas och vågade icke röra sig, för att maka
bränderna tillsammans och hålla elden vid lif, som
Bengt befalt. ......

Hon ville bedja till Gud, hon ville tänka p^
Töane,tör att få styrka att motstå den vanmakt som
smo’g sig öfver henne, men hon egde icke sans att
samla sina tankar och förlorade slutligen all känsla
och allt medvetande för några minuter.

Plötsligt vaknade hon upp med ett anskri, väckt
som hon tyckte af en så häftig stöt, att den skakade
hela kojan, och ett dån, som om berget bredvid hade
remnat eller störtat öfver henne.

Det var likväl endast Bengt som återkommit;’,
slagit dörren igen efter sig, och nu stod framför
henne i halfmörkret. r

— Tyst! —-utropade han häftigt — öch lägg
på elden, så att vi få ljust, men svara mig icke ett
ord på allt hvad jag säger, förr än jag ger dig lof
dertill!

Lisa lydde honom mekaniskt* hon var glad att
åter se ett menskligt väsende bredvid sig och kastade
hastigt mera ris på elden, så att lågan snart
sprakande steg i höjden.

Bengt hade satt sig på sin vanliga plats och höll
i knäet en liten näfverskäppa, som han betraktade
liksom den vore något mycket märkvärdigt.

— Nu är det gjordt . . . och här har jag hvad
som behöfs ... men det stod hårdt att få . . . det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free