- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
387

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Tönne Rolf.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

387

Blek och aftärd, försvagad af den långa pinan, var
han nu för tredje gången flyttad i den ljusa arresten, ty
för att icke skada arrestanternas ögon anses det
nödvändigt att hvar tredje dag gifva dem ljus, men detta är
endast en ytterligare plåga för de nu ljusskygga ögonen.

Med slutna ögonlock och den hoprullade kolletten
under hufvudet låg Tönne orörlig, utsträckt på golfvet;
han andades tungt, och mellan de sammanklibbade
ögonhåren framträngde stundom en tår vid tanken på de
kära der hemma i skogsbygden; halfsjuk och nervös,
som han nu var, syntes det honom att, liksom
evangelium säger, »ett svälj var befäst» dem emellan, #så
att de aldrig mera kunde råkas, så mycket mer som
det bref hvilket Lisa på mor Ullas begäran skrifvit
väl kommit fram, men låg i fanjunkarens
expeditionsrum, för att lemnas åt honom först då han utstått
sitt straff.

Ju mer han tänkte på hemmet, allt mer grep
honom längtan och förtviflan; han kunde icke ligga stilla,
utan resande sig upp, stälde han sig en stund lutad
emot väggen. Ehuru han flere gånger på
Ladugårdsgärdet under de häftiga språngmarscherna med den
tunga packningen fått munnen full af blod, var han
nu medtagen mera af sorg, den dödande enformigheten
och mörkrets enerverande inverkan, än af verklig
svaghet, men likväl sjönk han snart ned på golfvet
igen.

Då öppnades dörren och Hiller inträdde med hans
middag. Mot vanligheten var han ensam, och
veckhafvande underofficern, som brukade åtfölja vakten,
syntes icke till.

— Är det ni! Ack, är det ni Hiller! —
utropade Tönne gladt öfverraskad och satte sig upp.

— Ja, jag har lagat så, att jag blef
kommenderad på vakt hos dig i dag ... Men hundra millioner,
så du ser ut, din stackars krake! — svarade Hiller
helt sakta vid åsynen af Tönnes tofviga hår, bleka kinder,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free