- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
388

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Tönne Rolf.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

388

matta blick och blodiga händer, som han sträckte
emot den inträdande kamraten.

— Åh, det är icke farligt — sade Tönne med
ett bemödande att småle under det han säg pä sina
fingrar. — Jag har gått och slitit upp dem emot muren,
för en kan icke vara stilla, och en kan icke gå i.
tjocka mörkret utan att känna väggen trll rättelse . . .

— Ja? jag förstår nog det . . . det är vanligt;
men du ska rycka en knapp ur koletten att hålla i,
det brukas här — inföll Hiller undervisande. — Åttiett
Linqvist, på lif kompaniet, han satt lika länge inne
som du och han hade slitit tre messingsknappar så
tunna som löf under sina promenader, och det är
bättre an att förstöra fingrarne . . . och se’n så ska’ du
sjunga och skrika och öfva dig i gevärsrop, som du
hör att de andra göra när de äro arresterade, för ätt
muntra upp dig, så ätt du icke tappar modet . . .
Du har varit så tyst som en råtta under hela tiden,
och det duger icke; det tycker icke befälet om, fiör
det är halsstarrighet och trots.

— Att man tiger?

— Ja, visst ja — svarade Hiller skrattande.
—- Men jag har ingen lust att sjunga i mörkret,

det är så hemskt ...

— Nå ja, det är detsamma, nu är det stiart slut
för dig, du har suttit halfva tiden.

— Men jag tror aldrig att jag står ut lika länge
till . . . Hör nu Hiller ... ni sa7 en gång, att jag
kunde rymma ... — tillade Tönne hviskande.

— Ja, men då skulle du icke sitta här ... det
var när du var fri.

— Är det då rakt ingen möjlighet att nu komma
sin väg? ...

— Åh, visst kunde det gå för sig, men sådan
som du nu är, så skulle du strax bli fasttagen, eller
sjelf komma igen . . . det är ingen ruter och ruff
i dig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free