- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
390

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Tönne Rolf.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

390

ett öre af någon . . . men du tar ditt bröd med dig
. . . jag skall ge dig litet blanksmörja för att smeta
öfver det röda klädet på uppslag och krage, och
innan du ger dig af ifrån sta’n, så sprättar du bort
knapparne i kolletten . . . Jag har en slägting der nere
i din hemtrakt, han är förnäm och rik, och han skulle
nog vilja tjena mig . . . han har minsann stora skäl
dertill . . . jag skall skrifva ett bref åt dig, det kunde
kanske gagna dig . . . Tyst! säg ingenting, vi få kanske
talas vid sedan.

Hiller gick, och den stackars Tönne visste icke
om han verkligen hört dessa hoppets ocÄ tröstens ord
eller om han endast legat och inbillat sig alltsammas.
Kanske var imellertid planen aldeles outförbar eller
till Tönnes ytterligare olycka och förderf, ty det är
ej aldeles ovanligt att det äldre manskapet narrar de
yngre att" rymma för att sedan sjelfva återföra dem
och erhålla belöningen derför.

Arrestantens tillstånd hade redan förut ansetts
oroande; det var icke svårt att göra hans sjukdom
trolig, och ett par timmar derefter låg han verkligen
instängd i sjukrummet, som är i kasernvakten för att
morgonen derpå undersökas af läkaren.

Men då morgonen kom och Visitationen skulle
ske var —- Tönne försvunnen.

Det var tydligt och klart att han haft hjelp för
att kunna rymma. Hiller hade haft vakten, och vid
förhöret erkände han också utan tvekan sin
brottslighet i detta afseende.

Den som hjelper en soldat att rymma straffas
lika med den ertappade rymmaren sjelf, och den
af-sigkomne, försupne och förlorade baronen, som icke
i någons ögon, och kanske allra minst i sina egna,
hade något värde eller någon ädlare känsla, intog helt
lugnt den stackars hemsjuke rekrytens plats i den
tomma, mörka arresten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free