- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
404

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Prof.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

404

Hon höll några skrifna pappersblad i handen och
tycktes i hög grad vara intresserad af deras innehåll.

Otilia var mindre elegant; hennes klädning, af
mjukt indiskt muslin, hade en helt omodern färg, den
var hvarken smutsgul, blodröd eller svartblå, utan den
var ljusblå och hvit och tillät henne att sitta på ett
naturligt sätt, men så var också den tjugo tvååriga
Otilia så ovanligt vacker, att hon väl kunde tillåta sig
några friheter emot ett afskräckande mod.

— Jag tycker mig aldrig ha sett enr vackrare
utsigt än här — sa’de hon och blickade tankfullt
framför sig, aldeles glömsk, som det tycktes, af den
fråga, som hennes svägerska nyss uttalat. — Jag
tycker om att se skogstopparne så här nedanför berget
och hafvet med sina hvita, flyende segel bortom bränr
ningens silfverskum; vi känna dess friska, egendomliga
lukt och höra fiskmåsarnes skrik, men vi döfvas icke
af vågornas buller eller ängslas genom föreställningen
om sjösjuka . . . och hvad fyren och de oformliga,
svarta klipporna der ute taga sig präktigt ut i
solskenet! ...

— Ja, det är sant; allt det der kommer jag
också att säga i min novell — inföll Ewelina.

— Om du vill låta den spela här — återtog
Otilia — så skulle du ha börjat med att säga något
derom, man vet annars icke hvar man befinner sig.

— Hvad tänker du på! ... Skulle jag vara så
extremt urmodig . . . det brukas icke alls.

— Men det är ju i alla fall ett nödvändigt
vilkor att allra först göra sig förstådd ...

— Nej, långt derifrån! Åh, du saknar då rent
af allt litterärt omdöme, kära barn . . .

— Men, här har du nu läst för mig åtta eller
tio sidor; du talar om »honom» och »henne» och »han»
och »hon», och jag vet icke hvem du menar; eller
skola dessa formlösa pronomina kanske endast vara
symboler, kollektiva uttryck! Det förefaller mig lika-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free