Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
soln man i en salong såg folk komma in baklänges,
och blifva stående med ryggen åt oss; det är då
åtminstone icke tilltalande.
— Jo, utan tvifvel; det är just det rätta och
allra modernaste; man måste först af allt bryta med
slentrianen^ åstadkomma något nytt, rycka till sig
uppmärksamheten; det är en slags reklam; läsaren skall
genast slungas in midt i handlingen. ^ •.’<■’:
— Méri då händer det, att han af vedervilja
slungar boken i väggen.
— A nej, då är han icke af de rätta läsarne;
det der är naturalismens språk, det ligger någonting
så »skojfriskt» deri.
— Deri har du rätt; jag tror du valde ett fullt
betecknande uttryck; det är verkligen den onaturliga
naturalismens, det afskräckande fulas stil, men jag
har icke lust att höra den.
Det moderna är alltid vackert, och den är
enfaldig, som vill sträfva emot strömmen . . . Vet du,
till exempel, hvad man i morse vid brunnen sade om
din blåblommiga klädning, som, i förbigående sagdt, ger
dig likhet med en gammal porslinskakelugn) man
påstod att du köpt den i en antiqvitetshandel, endast för att
väcka uppmärksamhet . . . men hör nu på! Jag är
vid slutet af kapitlet, jag kommer att fatta mig
mycket kort och kraftfullt, under det jag likväl icke
röjer någonting . . . men hvar är manuskriptet! Ah,
det blåser bort! Det flyger i hafvet! Otilia, hjelp mig
då, att uppsamla de dyrbara, kringspridda bladen! . . .
— utropade Ewelina förskräckt, då i detsamma en
häftig vindstöt ryckte papperen med sig och lät dem hvirfla
omkring med olyeksbmngande fart utför det branta
berget. t
— Det är också bra. besynnerligt, att du alltid
vid våra promenader skall välja den här blåsiga platsen,
dit aldrig någon annan menniska går — fortfor hon sträf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
