Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
yttrade . . . Skulle ni kanske icke vara så frisk som
ni ser ut? ... Har ni magkatarr? Det är en envis
sjukdom, jag har lidit deraf i tjugu år, — tillade han,
helt upplifvad vid föreställningen att i den vackra,
unga flickan finna en olyckskamrat och
sympatiserande själ.
— Nej, jag har lyckligtvis alls ingenting ondt —
svarade Otilia skrattande och sprang i detsamma uppför
den nakna berghällen, der den lilla fiskarstugan låg,
till hvilken hon ämnat sig. .
Kaptenen blef ensam och vände brummande om
för att icke försumma sin badtimme, fullt öfvertygad
att en kronisk magkatarr i alla fall är det enda säkra
medlet att göra sig fri ifrån alla lifvets illusioner och
uppdaga sanningen.
Glad att vara befriad ifrån det ledsamma
sällskapet, ryckte Otilia hastigt iipp dörren till kojan och
inträdde helt oförberedt. Det tycktes också, som om
hennes ankomst förorsakat någon öfverraskning, ty i
samma ögonblick slogs den motsatta dörren igen efter
en person som flydde derigenom, och en ung rätt vacker
flicka, som låtsade syssla med en stekpanna vid Spiseln,
vände sig om med blossande ansigte och en något
förvirrad min.
— Förlåt mig om jag störde er och kanske i
dag kommer olägligt — sade Otilia och satte sig ned
utan den ringaste misstanke om flickans bryderi. —
Jag hade en sådan aptit på ert goda färska bröd och
mjölk — tillade hon och afdrog sina handskar, som
hon kastade på bordet framför sig för att ordna en
stor bukett af vilda blommor, som hon plockat på vägen.
— Nej, fröken kom visst icke olägligt; det var
bara . . . min far, som gick ut till sitt arbete —-
svarade flickan med bortvändt ansigte, under det hon
öppnade dörren till ett skåp för att sätta fram den
begärda mjölken; men i samtÅa ögonblick knuffade hon
med foten till en halmhatt, som låg på golfvet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
