Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
föreföll det Otilia, som om hennes böjelse för den
egenkäre och lättsinnige brukspatronen vore en afgjord sak,
en kärlek som redan vore gammal och rotfästad, i
hennes hjerta, oaktadt hon ännu för en timme Beda» icke
hade tillstått den för sig sjelf, och hon hade icke
hunnit halfva vägen fram till parken förr än. hon fann
det aldeles naturligt och nödvändigt, att hon måste
veta, hvem den tappade hatten tillhörde.
Men hur skulle det väl ske, om hon icke genast
vände om.
Strax ofvanför den lilla stugan, på andra sidan
parken fanns ett högt, skogbeväxt berg, der man hade
utsigt öfver hafvet, der man till och med stält en
bänk och der Ewelina för ett par veckor sedan uppläst
början af sin så olyckligt bortblåsta novell, derifrån
kunde man visserligen icke se kojan, men om man gick
åt andra sidan af berget visste hon att den syntes helt
nära och tydligt, och man kunde sjelf vara dold af
buskarne, som växte frodigt på bergsluttningen.
Alla de dystra, smågamla och för hennes ålder
onaturliga betänkligheter för giftermål och framtid, som
helt nyss lagt sig som en kall dimma öfver hennes
sinne, de voro nu glömda och bortblåsta af
svartsjukans vind, och med hastiga steg vek Otilia af på en
liten gångstig ifrån vägen oeh klättrade upp för berget.
Hön undvek sorgfälligt den sidan der bänken fanns,
af fruktan att träffa någon der, och smög sig sakta
genom buskarne och ljungen till några stora, mossiga
stenar, hvilka här, liksom på så många ställen vid
hafskusten, bildade en fullkomlig grotta i hvars skymning
man var skyddad både för storm och regn.
Der låg nu fiskarstugan nedanför. Hon kunde
tydligt urskilja vattenämbaret och katten på trappan,
krusbärsbuskarne på gafveln åt landsidan ocH näten
upphängda utanför, men hur skulle hon få veta öm
egaren till hatten ännu var qvar derinne.
Hon satte sig ned i den höga, bruna ljungen, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
