- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
431

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Prof.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

431

och af s er far begära denna fina, lilla hand, som jag
nu håller i inin?

— Nej ..... . nej ... — hviskade Otilia
ångest-fullt och sökte draga sin arm från hans.

— Nej! ... Hvad vill det säga? Skulle ni väl
ha drifvit gäck med mig och endast vara en < kall och
hjertlös kokett, som man påstår . . . Nej, det är icke
möjligt!. ... Ni älskar mig, jag såg det ju då, foch
jag har sett det sedan; detta sköna, ljufva ansigte kan
icke ljuga . ..

— Mitt ansigte! . . . Alltid talar man om mitt
ansigte! — svarade Otilia med bitter och sorgsen röst.
— Ni älskar mig för mitt ansigtes skull, men icke
för den kärlek mitt hjerta kunde gifva er ... Om
jag förlorade mitt utseende, så vore det förbi med er
ömhet . .. jag skall ju likväl en gång bli gammal och
ful och då ... då är den Otilia, ni trodde er älska,
försvunnen . . •

— Narraktiga flicka! — utropade brukspatronen
och slog sina armar omkring henne. — Hvad är väl
detta för orimligheter ... Vi äro ju menniskor, icke
englar, och skönheten är skapad för att älskas; ty
hvar och en som älskar finner det älskade föremålet
skönt, äfven om ingen annan är i stånd att upptäcka
denna skönhet; du skulle kunna vara mycket mindre
vacker, och jag skulle finna dig lika förtjusande . ..

— Jag har svårt att tro derpå ... — suckade

Otilia.

— Låt oss icke förlora tiden med dylika barnsliga
griller; gif mig ditt löfte innan vi återvända till
danssalen. O, hvad jag skall känna mig stolt och trygg
och lycklig deraf, Otilia! ...

— Jag älskar dig . . . det skulle vara fåfängt
att neka dertill — hviskade Otilia — men jag vill
icke att någon skall veta något derom, och jag
hvarken mottager eller ger något löfte förr än ett år
härefter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free