Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
den sällsamma unga flickan, som nyss* mottagit hans
förklaring om kärlek och tillstått sin egen utan att
vilja mottaga hans löffce om trohet eller erkänna sig
som hans trolofvade.
För första gången föreföll honom sorlet och
bullret på en bal odrägligt. Hur kunde väl Otilia se ut
att vara så road af löjtnantens dumma prat, hur kunde
hon dansa med sådan lust och liflighet? Kanhända
var hon fåfäng och uppsköt deras förlofning för att
ännu ett år i frihet få njuta af allas beundran . . .
Kanhända älskade hon honom icke . . . Om han varit
fattig, utan anseende, hvad skulle hon då hafva svarat
på hans frieri? . ..
— Tänker ni dansa? — sade en skarp och gäll
röst tätt invid honom.
Det var kaptenen, hvars ständigt missnöjda
utseende i detta ögonblick kulminerade i ett uttryck,
som om man hållit en hvitlök framför näsan på
honom, och hvars dåliga lynne för tillfället stämde väl
öfverens med brukspatronens otålighet och förtret att
så hastigt hafva blifvit utvisad ur sitt paradis.
— Skall.ni dansa? — upprepade den gamle herrn,
skrikande med full hals och med händerna satta som
en lur framför munnen för att öfverrösta musiken,
troende att han förut icke blifvit hörd.
■— Nej, här är så varmt att man kan qväfras-. . .
— Ja visst • man kan bli sjuk bara af att vistas
här . .. Sådana löjliga påhitt att hoppa^ som apor och
grimasera åt hvarandra .. . det borde vara förbjudet
vid en helsobrunn . .. men menniskorna ha ingen ro
förr än de skaffat sig en ohjelplig sjukdom, och för
detta ändamål tyckes just bad- och brunnsorter vara
inrättade ... Jag var klen, hade en vacklande helsa,
men sedan jag nu i några år druckit brunn och badat,
än här och än der, så är jag förlorad ... i grund
förderfvad, obotlig . . . Det är en vacker flicka, fröken
H. — afbröt han sig och pekade ogeneradt på Otilia
Claude Gerard. IX» 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>