Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
— Att vår trefliga badsejour skulle sluta så .
man vet aldrig hvad som kan hända . . . det har väckt
en oändlig förstämning ...
— I synnerhet bland herrarne naturligtvis. €hid
vet hur de skola kunna trösta sig ... det är ingen
som kan ersätta henne minsann . . . litet kokett .var
hon i alla fall, stackars Otilia.
— Se så, var icke elak, Hilma ...
— Jag säger bara sanningen ...
— Brukspatron von T. reste genast sin väg ...
— Det var naturligt; här fanns ingen annan som
kunde finna nåd för hans ögon.
— Nej, förlåt mig, han var rest redan innan
olyckan skedde.
— Man påstod att de voro förlofvade sinsemellan.
— Det tror jag inte ... Han tillbringade så liten
tid här.
— Hennes afresa var en fullkomlig triumf; hon
var bokstafligen öfverhöljd med blommor ... Det var
nästan hemskt, hon såg ut som ett lik.
— Hur kom hon ombord på fartyget, jag var
icke nere, då hon for?
— Hon bars naturligtvis . . . det var en kontrast
att se henne så blek och lidande . . . hon, som varit
den vackraste och elegantaste af alla.
— Arma barn! Benet var ju afbrutet?
— Ja, på två ställen, efter hvad jag hört.
— Åh, det är förfärligt! Hon blir kanske
ofärdig för lifstiden?
— Men hur skulle hon kunnat föras härifrån, om
det varit så illa?
— Ja, det begriper jag icke . . .
— Doktorn ville också icke tillåta det, men till
råga på olyckan kom ett telegram från hennes far, som
häftigt insjuknat, och då ville hon nödvändigt resa.
Det var i damernas toilettrum bredvid matsalarne
som denna konversation hölls emellan fem eller sex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
