- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
443

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Prof.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

443

*


Ömt sträckande sina armar emot sonen, som åter sjunkit

ned på soffan.

’ — Mitt barn! mitt stackars barn, ty barn äro
och förblifva vi, om också vårt hår blir grått, som
mitt.. . . Tala till mig, Wolmar, haf förtroende till mig
som förr! . . . Det måste finnas något särskildt skäl
till denna mördande mjeltsjuka, låt mig veta det!

— Jag skulle icke kunna förklara det för dig ...
—- Du älskar mig då icke mer? ...

— Men mamma, har du icke sjelf erfarit, att
då man vill tvinga fram sitt hjertas känslor genom
talets silduk, så stannar grumlet ändå alltid qvar, och
hvad som kommer i dagen har förlorat sin rätta färg
och form och krympt samman till oigenkänlighet . . .
du skulle kanske skratta åt mig ...

-’—- Var icke rädd* en mors öra har en särskild
förmåga att uppfatta melodien, äfven i de mest
sönderslitna öch osäkra ljud ifrån barnens läppar . . .
dessutom tror jag nästan, att jag gissar din
hemlighet . . . du har älskat och — blifvit bedragen?

— Ja ... och nej . . . Jag vill säga dig allt .. .
ty jag måste tala ... — sade Wolmar och lutade
hufvudet emot moderns axel.

— Jag har bedragit mig sjelf. . . och jag har
bedragit henne 5 jag visste icke hur kär hon var mig,
jäg förstod icke hur högt jag älskade henne . . . jag
såg henne som alla andra, jag fann henne förtjusande,
och jag friade till henne; hon gaf mig sitt löfte, men
på ett sätt och med en ton, som icke gjorde mig
nöjd; hon fordrade som vilkor, att vår förbindelse
skulle hållas hemlig och att jag först ett år derefter
skulle göra mina anspråk gällande . . . Hon misstrodde
min kärlek, hon hade fattat den föreställningen att
jag endast värderade hennes skönhet . . . hon hade
rätt! Arma barn, hon begärde hvad som icke
fins,1-som menniskor icke kunna åstadkomma, en
fullkomligt ren och oegennyttig kärlek . . . Ack! hur har jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free