Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
hur skulle jag väl ♦ kunna tala om en sorg, som jag
hvarken förmådde lindra eller bära tillsammans med
henne; hvarje ord skulle hafva varit en förolämpning,
en bekräftelse af min fega sinlighet, som icke förmådde
besegra denna afskyvärda olycka, och jag teg . . . teg
med raseri och förtviflan i hjertat . . . Otilia! Min
älskade, min brud! Denna ömtåliga, tjusande,
oskyldiga varelse, som jag knappast unnade himlens vind
att smeka, hon är stympad, vanstäld! . . . Moder,
moder, förstår du min leda vid lifvet, vid mig sjelf,
vid allt! . . .
Wolmar snyftade som ett barn, och friherrinnan
tryckte sakta hans hufvud till sitt hjerta.
—- Tusen gånger — fortfor han afbrutet — har jag
tänkt mig sällheten att återse henne ... att säga henne:
Ser du att jag icke kunde lefva utan dig, utan din
aktning och din kärlek; att din kropp, ditt ansigtes
skönhet var intet för mig, jernfördt med ditt hjerta,
som jag vill ega ... men då ser jag vid kanten af
hennes klädningsfåll detta förfärliga träben . . . som
satan sjelf tycks grinande hålla framför mig, och
mina utsträckta armar sjunka ned som förlamade och
jag tumlar baklänges ... rysande af vedervilja och
fasa . . . En annan gång föreställer jag mig, att hon
är här i mitt hem, att hon är min hustru . . .jag
ser hennes ljufva ansigte lysa af glädje och lycka,
hennes fina händer sysslande med husliga bestyr, men
hon vänder sig om, hon går öfver rummet och — jag
hör ett träben stöta regelmässigt emot golfvet . . .
förfärad rusar jag upp, som om ett spöke hånskrattade
i mitt öra ...
— Wolmar, lugna dig! — inföll friherrinnan
ångest full t. — Lugna dig, för min skull ... jag
uthärdar icke att se dig så tröstlös . . . Låt oss se saken
med förnuftets, icke med fantasiens ögon. Hur vet
du först och främst att det verkligen är så illa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
