- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
449

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Prof.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

449

diktades, ansågs en olycklig älskare, en prins till och
med, kunna dö af sorg, så torde det väl vara möjligt,
att i våra dagar en brukspatron kan komma åtminstone
nära derhän.

I alla händelser sade husets gamle läkare en dag
åt sjukvakterskan, som satt vid sängen: — Fortfar
han alltjemt att i sin yrsel upprepa det der namnet,
som jag nu hört väl tio gånger medan jag varit här
inne?

— Ack ja! ... Vet doktorn, det är riktigt
hemskt. . . . Han ropar jemt på »Otilia» . . . och han
tigger och ber* om förlåtelse, liksom han skulle ha
gjort något riktigt brott, eller vara mycket ond på den
der menniskan.

— Hvem är det då som heter så?

— Icke en kristen själ, som jag vet . . . det är
väl bara yrseln förstås . . . Och så tror han att han
brutit benen af sig ... åh, det är för sorgligt! . . .
Han har väl icke långt igen? . . .

— Nej, det ser nästan så ut ... Gå och bed
att jag får tala vid friherrinnan!

Vakmadammen gick, och doktorn satte sig vid
den sjukes säng. Hans ögon hvilade länge forskande
på det bleka, aftärda ansigtet, hvilket i detta
ögonblick var liksom stelnadt i det dödliga lugn, som
efterträdt den häftiga yrseln, och nickande bekräftelse åt
sina egna tankar, släppte han den heta handen, som han
hållit i sin, för att räkna de matta, oregelbundna och
knapt märkbara pulsslagen.

— Friherrinnan väntar doktorn i sin
sängkammare — hviskade sjukvakterskan, som nu återkom —
hon är af sorg så medtagen, att hon icke kan stiga
upp . . , hon blir väl sjuk hon med ...

Då läkaren inträdde, reste den stackars modern
sig upp, sträckte båda sina händer emot honom och
sade ångestfullt:

Claude Gerard. IX. 29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free