- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
464

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Gunila-dagen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

464

skrattande, och hastigt böjande ett knä för modern,
sträckte hon den lilla broderade dynan emot henne
med ett så naivt behag i sin teatraliska ställning, att
sjelfva den kärfva frun föll ur sin rol och icke kunde
undertrycka ett halft småleende af moderlig välvilja,

»Se så, låt oss sluta den här opassande scenen»,
sade hon alvarsamt, medan den stackars guvernanten
hopsamlade garnet och de urfallna stickorna.

»Vi ska’ dricka kaffe, klockan är mycket och tiden
är dyrbar . . . Har någon sett till Helge i dag? Ni,
Abigail, var kanske uppe?»

»Nej, men jag hörde att löjtnanten gick klockan
sju, som vanligt.»

»Så mycket bättre, då var han troligen återstäld.»

»Det är just icke så säkert», inföll Yrsa, »ty Helge
är som mamma, och tycker att det är en fröjd att
plåga sig på alla sätt.»

»Att göra sin pligt under alla förhållanden, vill
du säga; ja, det är sant, och jag är lycklig att kunna
säga detta om ett af mina barn åtminstone», svarade
kam-marrådinnan med värdighet och hälde kaffe i sin kopp.

»Men då man är sjuk, mamma?»

»Så gör man hvad man kan. Pligten förstj
helsan sedan.»

Yrsa suckade och såg på Abigail, i hopp att af
hennes min få någon sympati i den lifliga protest, hon
kände inom sig emot detta stränga språk, men
guvernanten tycktes icke ens hafva gifvit akt på
kammar-rådinnans yttrande, och som Yrsa icke såg på
kaffekannan, hvilken hon i detsamma mottog af sin mor,
hälde hon kaffet på duken i stället för i sin kopp.

»I dig har man verkligen en beständig pröfvosten
för sitt tålamod», återtog kammarrådinnan med vrede
och ringde häftigt med den lilla klockan, som stod
framför henne.

En jungfru kom in ined en handduk, skadan blef
hjelpt så godt sig göra lät, Yrsa såg mycket ångerfull

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free