- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
471

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Gunila-dagen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

471

eller kanske hellre fläta mitt hår, ty Elise dröjer så
länge ... Ack, att jag icke kan hitta bandet, som
borde knytas omkring! . . . Det skulle passa så väl,
ty, vet du, jag har fått af farmor den allra sötaste
friska törnros att sätta i håret . . . Hon fick i dag
af Helge ett vackert rosenstånd med många stora
knoppar, men bara en enda utslagen blomma,»

»Och den bröt hon af åt dig?»

»Ja, farmor är så god . . . hon sade, att den
redan gjort henne det största nöjet, såsom bevis på
Helges hågkomst af hennes namnsdag, och att hon nu
hade en dubbel glädje deraf, om den kunde fröjda
mig, och det gör den också, ty det kommer att se
så fint ut i håret, tror du icke det? Om det bårar
funnes någon annan än smågossar att dansa med i qväll.»

»Hvad du är löjlig, Yrsa!» utbrast Abigail, skrat
tände åt hennes barnsliga prat.

»Löjlig! . . Tycker du det? . . . Jag, som är så
stor och lång som du sjelf\ . . . Det är mera löjligt att
jemt vilja låtsa som om jag vore bara barnet.»

»Ja, kanhända har du rätt», svarade Abigail med
eftertänksam min, »men om du icke är barn, Yrsa, då...»

»Nå, hvad då?»

»Då måste du verkligen bättre betänka dina ord
och handlingar — endast ett barn kan utan
osmaklighet och enfald prata som du.»

Yrsa såg på sin guvernant med stora, förvånade
ögon och blef aldeles tyst i flera minuter.

Abigail flätade hennes vackra hår, fäste den friska
röda törnrosen deri och kysste henne slutligen på
kinden, sägande:

»Se så, nu är du färdig ... lofva mig nu att
du är riktigt snäll och betänksam i qväll, så att du
icke bedröfvar din mor.»

»Ack, det kan jag icke lofva! Mamma grämer
sig jemt öfver mig. Farmor deremot, hon är alltid
nöjd och tycker att jag är bra . . . Och jag är också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0473.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free