Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Militärbalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
Militärbalen.
»Hvad det är olyckligt, att så mycken skönhet
och så mycken lyx skola finnas i Stockholm!» suckade
den unge löjtnant Max Stjerneskanz, i det han med
svårmodiga blickar betraktade sin kusin, den
tjugutvååriga fröken Hillevid.
»Det var då ett löjligt utrop», svarade hon
skrattande.
»Icke så löjligt, som du förmodar ... Det ligger
en sorglig sanning derunder.»
Hillevid gjorde en något misstrogen skakning på
sitt vackra hufvud och återtog sin pensel, som hon ett
ögonblick bortlagt.
»Du målar en tafla i aqvarell?» återtog han.
»Ja, som du ser ... En liten, fattig koja under
några björkar, en nedfallen gärdesgård, en afbruten
gran och ett par stockar såsom bro öfver bäcken,
hvilken rinner förbi ... Jag har sjelf sett allt idet
der ... det var en förtjusande skiss, som jag tog i
somras», svarade hon, betraktande sitt halffärdiga
arbete med belåtna blickar.
»Mycket förtjusande, ja ... som tafla, förstås.»
»Och i verkligheten också, det försäkrar jag dig.»
»Jaså ... Men om du i detta ögonblick hade den
tafla framför dig, som jag har, så skulle du finna
denna ännu mer förtjusande», återtog Max, som lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
