- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
489

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Militärbalen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

489

»Ja, jag s&all genast bedja mani ma om tillåtelse
dertill .. . Jag menar naturligtvis, att få behålla dig
qvar här hos mig.»

»Men hon skall säkert icke samtycka 4 .. det går
icke an ... Se blott på mig, huru skulle jag taga
mig ut?» -

Den stackars landtflickan, med en hatt, som
aldrig liknat något mod, en tjock kappa, hvilkens form
och vidd gåfvo henne likhet med ett mjölkbud, ett
par kängor, som sockenskomakaren gjort, just till resår*
af extra godt kalfskinn, och som tycktes kunna hålla ut
en vandring till Jerusalem, och slutligen hennes stora,
brunröda skinnväska, hvilken hon icke ett ögonblick
släpp* ur sina händer, syntés verkligen Sföga presentabel.

»Åh, det skall nog gå bra», inföll Hillevkl, allt
mer? och mer lifvad för sin plan. »Det beror bara
på mammas bifall ... Vänta mig här, jag kommer
strax tillbaka! ,i. Mamma är icke rask i dag, jag
skall gå in till henne.»

Den unga flickan försvann och Susanna satt qvar,
aldeles tillintetgjord af denna fabelaktiga lycka, som
er-bjöda henne. .Kunde det väl vara möjligt* skulle hon
verkligen få stanna hos Hillevid, i detta rika och
präktiga hus, och få en inblick i den fina och eleganta
verldens vanor och lefnadssätt, få sjelf deltaga deri^
om också endäst; för en enda dag!

’Obildade persöner hafva vanligen mycken djerfhet
och sjelfförtroende, och som ytterligheterna nästan alU
tid mötas och ega vissa likheter, så ser man oftast i
bondens och uppkomlingens klumpiga framfusighet,
bevis på samma lugn och sjelf tillit, som verldsmannen
visar i ■ sin eleganta värdighet, då deremot den
tänkande, kunnige och själfulle ynglingen, och finkänsliga,
unga flickan bfta hafva mycket svårt att öfvervinna siti
naturliga blyghet.* • r

Susanna brukade heller aldrig känna sig förläges*
eller generad, men vid tanke** på, att så här! helt plöts-

,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free