- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
509

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Papperslappen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvari det var klädt, då det i tydlig rörelse,
förlf^en-het och glädje, icke vågade fatta den mjuka odtavarma
hand, som smekande for öfver dess kind, i döteamma
Fanny satte sig ned bredvid henne och vänligt sade:

»Se iså, min stackars Jakobina, nu har ja|* arbete
med mig äfven åt dig; efter din mamma väll kanske
har rätt, att intet af edra klädesplagg der hemfiaa duga
att lagas.)) ?7«

»Nejf se de äro icke för goda att kasta
i’lumpsäcken, säger. mamma • man kan icke f& en i sup: «p
gåhg fbr alltsammans», svarade Jakobina^ tydligen
upprepande moderns betecknande slutsats. v,mi\
1 »Att få, en sup för dem skulle också vara sämite
än intet; tror du icke det?» inföll Fanny småleende,
under > det; hon vecklade upp ett paket, som hon
medfört, och bredde ut ett tillklippt linne, hvilket wkr
fästadt tillsammans med nålar. > ^
i I > Jakobina teg, stridande emellan ^ sin egen
öfvertygelse och den, dorn hon hörde att Fanny hade; i

»Eller har du icke sjelf sagt, att när mamma
fått bränvin, så är hon elak emot er der hemma?»

»Jo; men hon somnar snart. .;»

»Men medan hon sofver, så fSr ni svälta...»

»Vi gå ut och begära, #m hon supit; upp hvad
bon .förtjent ;. . för se, det är ändå så litet, attrdet
räcker inte till annat, säger hon . . .» ’ ^ ;Ä ?
.:!■■• »Mén hur litet det är, så* gjorde hon likvälbättre
att köpa bröd derför; ni behöfde då icke gå uti och
i ’begära’, och hon behöfde icke sofva, utan Jmndé i
’jstiitet laga din kjol, innan den blef aldeles förbi^ som
iden nu är.» • ;

i5 Jakobina, som med sina små stela och svullna
fingrar försökte att påträda en åynål, som hon nyss
fått, såg ned på det omnämnda trasiga plagget ined en
min af så pinsam blygsel, att Fanny glädtigt tillade:
t i »Om du riu riktigt snällt kan sy det h&? åinnét
ikrdigt, såsom jag skali visa dig, så skälld sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free