- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
510

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Papperslappen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MO

hjelpa dig att också sy en kjol, som du så väl
behöfver.»

; . »Bara inte mamma sätter den på stampen’ för
mig», mumlade den lilla flickan betänksamt i

3>På ’stampen’,, hvad menar du dermed ?»
; s>För hon ska’ få pengar, förstås . . . Hon gjorde
så med ett täcke, som vi fick .. .» i

X>Vi ska’ hoppas att mamma är mera förståndig
. . . Men vänta, hur var det med den der versen, som
jag skref åi dig och som du skulle lära dig?»

Jakobina sökte i den trasiga fickan af sin
klädning och framdrog en tillskrynklad papperslapp, som
hon höll iraaaför sig, under det Fanny fullbordade det
. kinkiga företaget att få tråden i nålsögat. •

»Se så, låt mig nu härå! . . . Upprepa denyom
du kan, medan jag börjar sömmen åt dig.D

Den lilla flickan vände papperet afvigt,
sammanknäppte händerna mycket högtidligt och andäktigt och
började, med ögonen stirrande i taket:

»Fader, må din röst mig hinna
Genom sorger, brott och nöd, *’ ■

Och. jag arma återfinna,
<:. Än din nåd, din . . , din . . .»

I* fBin :ti$st, ditt stöda, fortfor Fanny,, ocl tillade
sedan: ^ alll umder det kon hj«l|>te och dfveirvakade
Jakobina i hennes första försök med nålen — en
li-tea förklaring och utläggning af den enkla versen,
hvars uppfattning kanske en teolog och dogmatikus
icke skulle hafva gillat eller godkändt, men som ifrån
hennes eget rena, oskuldsfulla hjerta, direkt träffade
barnets; just genom det okonstlade, förtroliga oeh
barnsliga sätt, på hvilket den meddeladesj oeh genom
m*kten af den varma och innerliga känslan deri
«■-. i Ben stackars lilla fula varelsen framför henne
delade sin uppmärksamhet mellan synålen, som hon
förde mycket tafatt, och detta samtal, hvilket var för
henne lika nytt och hänförande till form som innehåll.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free