- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
512

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Papperslappen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

512

märka dessa, egde ban i hög grad, ooh det var derför
icke utan, att den kärlek, han ingaf, Tar blandad med
en viss grad af skygghet och obehag* ? I av :

■, Det är vanligt mellan älskande, att tusen små
öfverenskommelser, löften och önskningar upphöjas till
vigt och värdighet af samvetssaker, och Fanny påminde
sig med en liten hjertklappning, att hon dagen förut,
glömsk af sin åtagna förbindelse att besöka
^lappskolan», lofvat träffa sin fästman på middagsbjudningen
hos sin tillkommande svägerska, för att der med
honom {.’ afhandla, någon af dessa högvigtiga frågor,: som,
ofta framkastade utan egentlig tanke och afsigt,
diskii-teras oeh;fa|görÄS endast såsom ett kärlekens
tids-fordnif, ett slags förevändning att» hör* hvarandras röst
och se in i hvarandras ögon, men som sällafr bidraga
*H1’ någon verklig kännedom om den älskadeä lynne
.och. karakter. ■’, i u ; u

i Eedan vid den första blick, som Fanny^ då hm
inträdde, kastade på sin trolofvade, såg hon,: ak den
timma than väntat hade samlat mörka moln i på hans
panna* och det var med en mycket ceremoniös och
högtidlig bugning, han mottog och förde henne till
soffan.* ; . H:

c.< »Förlåt afcigr!Thoirhjöra, att du Mti ^änta>/>sade
Fanny, tryckande hans hand. 2>Du är ond p$’mig?
. • . Ack, jag fruktade det nästan!» tillade hon och
fastade sina Ögon med ömhet på hans alvarsamma
ansigte.

n »Jag , kan icke vara ond, men jag är bekymrad
öfver att min glädje har så liten betydelse för digD,
svarade han, och satte sig ned bredvid sin-fästmö, hvars
rodnande kind och nedslagna min gjorde henne ännu
mera intagande än vanligt i hans ögon. •

. -) »Hvad har det väl varit för en vigtig öeh
in-iressant affär, som troligen förjagat minnet af efet löfte,
Ii¥arvi4 mina tankar oupphörligt med längtan dröjt?» tillade han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free