Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Papperslappen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
Djag hade icke glömt det . . . Det kostade
mycket på mig att icke följa pappa och mamma, då jag
visste att du väntade mig, men . . ;d
»Men hvad?»
»Jag tyckte, att det var min pligt att uppfylla
ett äldre löfte, som jag glömt, då jag i gir talade
med dig.»
»Ett äldre löfte . . . Hvad menar du?»
»Det var någon som också väntade mig, och som
gladdes af min åsyn, kanhända ännu mera än du»,
återtog Fanny och såg upp till sin sträfve domare
med en skalkaktig blick.
dI det fallet gjorde du fullkomligt rätt, som lät
mig vänta förgäfves ...» i,
»Seså, Thorbjörn, lemna nu den der dystra och
högtidliga minen5 sorri du vet att jag icke kan trotsa
och uthärda. . . Hör på min förklaring och döm
sedan, om jag icke handlat som jag bort. Ser du, jag
har, som du vet, åtagit mig några timmars
undervisning i lappskolan här i församlingen. Nåväl, der fins
en stackars liten varelse, mer vanvårdad, nödstäld och
vanlottad, än alla de andra barnen; hon har fästat
sig vid mig med en särdeles tillgifvenhet, och då
hvarken hon sjelf eller hennes syskon egde ett enda plagg,
som var värdt något bättringsförsök, eller som de ens
kunde undvara, hade jag lofvat henne ett nytt arbete,
för att kunna lära sig sy. Jag hade glömt att detta
löfte skulle infrias i dag, och jag hade redan börjat
kläda mig för att fara bort, då minnet af det stackars
barnet, som väntade mig, som satt der ensam
sysslolös ibland alla, och inför hvilket jag skulle synas
likgiltig och opålitlig, om jag icke kom, med ens lät
mig försaka bjudningen och min egen längtan att
träffa dig ... Får jag icke nu din förlåtelse, eller
hur?» tillade Fanny glädtigt och fattade sin
trolofvades hand.
»Hör på, Fanny, tillåter du mig att säga dig fulla,
Claude Gerard. IX. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
