Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Papperslappen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
»Johan, det går aldrig väl! . . Du råkar i olycka
till slut . , .»
»Ja, det tror jag med, när ditt hjertelag är
sådant, att du icke vill hjelpa mig ett endaste grandi),
svarade han i samma ton. »Hade jag bara någon som
jag kunde lita på, så skulle vi icke behöfva sörja för
utkomsten, och du skulle blifva så grann som någon
... Hur många lefva icke på sådant . . . Deti är väl
mer än ett år, som jag fnaskat så smått, och ingen
misstänker något, hvarken patron eller bokhållarne. ..
Nu, just i natt, skulle det passa sig så väl, att kunna
göra en större affär», fortfor Johan, sänkande rösten,
i det han satte sig upp på sängkanten och drog
Jakobina in till sig. "
Hans ord öfvergingo till en nästan ljudlös
hviskning, och hon åhörde honom med allt mera intresse.
De förslager och framtidsplaner han utvecklade, voro
tydligen mycket frestande, jemförda med utsigten att
för en knapp lön uträtta tunga och grofva göromål, i
tjenst hos en snål och ondsint matmor.
Jakobinas töckniga begrepp och halfsofvande
samvete neutraliserades slutligen fullkomligt, vid den
troligen icke mycket klyftiga advokatyr, som hennes
älskare kunde åstadkomma, och ändtligen lofvade hon
ätt medverka till det hemlighetsfulla företag, som borde
grundlägga deras lycka och välstånd.
»Men du lofvar ju riktigt säkert, att det bara
är for denna enda gången?» sade hon ängsligt, då
Johan steg upp, för att §Jkr gä ut till sitt arbete.
»Ja, det förstås 5 men gör nu som jag sagt . . .
Jag kommer och hemtar dig vid tu-tiden, och som
madam Olsson skall vara borta i natt, så kan hon icke
sakna oss ... Se så! nu sprang den sista knappen!»
tillade han förargad, och framdrog undan västen det
enda hängslet, hvilket uppehållit hans styfva och flöt*
tiga benkläder af r#dbrunt mollskin. i
Jakobina öppnade kistan^ som stod bredvid henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
