- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
526

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Borta och hemma.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

526

Det korta samtalet hade förts nästan hviskande
ehuru musiken och det omgifvande sorlet gjorde lK

obehörigt lyssnandlö omöjligt.

»Det är rätt kallt i qväll ... Skola vi dricka en
kopp the? . . i Se, hvilken massa menniskor, Hufvud
vid hufvud af nyfikna utanför barrieren . . . Så fort
mina fiickö* komma tillbaka, så fara vi hem.»

»Men klockan är ännu icke nio... Ah, hvad
den der häradshöfding von Hamerisch går utmärkt väl!
Se bara, han är en riktig skridskokung! . . . Ah, der
Ml fröken Tischdorf omkull! Tänk om hon skadade
sig! . . . Jag vet en af mina bekanta, som föll på isen
och bröt sig så, att hon fick gå "på kryckor i all sin
tid! . . . G-od afton!.. . . Ah, ée Beäte! Hur står
det till? .. .» -

»Och du, Haraldine, fryser du icke, du ser blek
ut? . . . Jag tror, att termometern faller, det käns så
kallt’... . Man får uppoffra sig för ungdomen . . .
de W roligt! . . .»

Öämerna gingo in åt paviljongen att dricka ^
i sällskap med en massa vänner och bekanta, och to stuiiå
derefter voro tjärtunnorna nedbrunna och festen slutf

»Hvad det röda skenet lägger för en underlig toii
öfver alla dessa ansigten . . . och hvad himmelen är
vacker i qväll!» sade löjtnant Wathier Svanestjöldj
som gick bredvid AdelinS uppför landgången, sedan
han helt nyss legat knäböjd framför henne på isen,
för att befria henne från skridskorna.* ? ;

»Himmelen! . . . Ack, hvem tänker på den, näf |
man har så roligt», svarade Adelina, helt naivt erkän- j

nande en sanning, som litet hvar troligen har i djupåtfé?
mening erfarit.; . } i

»Åjo, man måste tänka derpå, då man tycker sig , \
ha’ dess mest strålande stjerna bredvid sig», återtog
den unge mannen och lät sina blickar varmt och dröjande
se in i Adelinas ögon. m

Hon nedslog dem rodnande och påskyndade sinni

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free