Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Borta och hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529
ningen bestod af hårdt bröd, smör och en mycket
liten och torr ostkant på en slipad glastallrik.
Margaretha, löjtnant Svaneskjölds syster, och
värdinnan i hans nästån torftiga hem, var en lång,
välväxt qvinna om tretiofem år; hennes ansigte var fult
vid första påseendet, dragen voro oregelbundna, hyn
grof, ögonen små och håret af en rödgul färg, men
öfver hela hennes person låg utbredd en
omisskännelig värdighet; hennes välbildade händer, hennes gång
och hållning voro fullkomligt aristokratiska, och man
skulle aldrig, hvilken drägt hon än burit, någonsin
hafva tagit henne för en simpel, obildad qvinna ; hon
hade kastat af sig kappan och den lilla schaletten och
var nu sysselsatt med att tillaga theet, då löjtnant
Wathier inkom»
Han såg trött och nedslagen ut, hade bortlagt
den fina vapenrocken och var nu klädd i en gammal,
sliten kollett, från hvars urblekta gula krage och uppslag
silfverbanden voro bortsprättade. Skilnaden mellan den
unge mannen borta och hemma var anmärkningsvärd,
och man skulle nästan i den bleka, alvarliga person,
som nu tyst satte sig ned vid det blygsamma
thebordet, haft svårt att igenkänna den liflige, elegante och
vackre officern, med det något öfvermodiga leendet
och de af vinterkylan och skridskoåkningen purprade
kinderna, med ett ord, den till utseendet lyckliga och
sorglösa varelse, som nyss på isbanan varit
föremål för de unga damernas välvilliga och gillande
blickar.
»Min gosse ser icke frisk ut i qväll», sade med
moderlig ömhet Margaretha, som var tolf år äldre än
sin bror, och tycktes anse honom som en son.
»Jo, jag mår bra», svarade löjtnanten och rörde
om sockret i sin kopp.
»Då är du ledsen eller missnöjd?»
»Ja, det kan du nog förstå, då jag träffar dig
Claude Gerard. IX 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
