Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Borta och hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
du varit så snäll och lemnat bort några till
tvättning?»
»Ja, de skola vara i ordning åt dig i morgon.»
»Tack och godnatt! • . . Du går ju också snart
till sängs?»
»Åhja, om an liten stund.»
»Jag sofver icke godt, om jag vet, att du sitter
uppe och arbetar.»
Margaretha nickade kärleksfullt åt honom, och
Wathier gick till sin dörr, men vände åter om och
sade med half hög röst och ett drömmande uttryck:
»Du kan aldrig föreställa dig, hvad Adelina
Klangenberg var vacker i afton på skridskoklubben
... Hon har kommit ut i vinter, i societeten, som
du vet.»
»Ja, jag vet det . . . det är ett godt barn, from
och glad som en liten fågel, men utan någon högre
begåfning.»
»Lycklig den, som en gång får ega denna lilja,
vackra fågel i sitt hem», sade Wathier suckande.
»Åhja, om han sjelf är af» något värde, ty hon
kommer endast att blifva, hvad hennes man och
omständigheterna göra henne till; men en intelligent och
sjelfständig qvinna blir hon aldrig, lika litet som
hennes mor.»
»Hur vet du det?»
»Jag känner dem ju båda två.»
»Kanhända har du rätt, och just derför är hon
så mycket mer förtjusande; jag tycker icke om
sjelfständiga qvinnor.»
»Nej, det göra herrarne i allmänhet icke, derför
att de sjelfve så ofta sakna denna dygd», sade
Margaretha litet satiriskt.
»Tvärtom, derför att de sjelfva hafva en vilja.»
»En vilja, ja, men intet förnuftigt omdöme . . .
Vet du, att en verkligt sjelfständig, ået vill säga
öfverlägsen, man fruktar icke en qvinna, som äfven är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
