- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
545

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Borta och hemma.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

545

icke sömnig, hon ville invänta Wathiers återkomst ifrån
balen, och nu ändtligen hörde hon de välkända, raska
och hastiga stegen i trappan, och ett par sektinder
derefter var han inne i rummet. !j u

Den första blick; hon kastade ■•’pfe häös varma och
lifvade ansigte, sade henne, att han åtériöm i eä
helt-annan sinnesstämning, än han gått; hans ögon strålade,
öch alla spår af det missmod och den néåStrfmning,
hon nyss sett, voro nu fbrsvunna; med ett bilags blygt
och egendomligt känsloutbrott slöt hän geaaöl syätörii
i sina ärmar- och sade half&ftgt: ! -diMAiiiirJ?

»Margaretha, ^n Idu v&l tro det: AåélimV StöÉif
mig]D ’ ’"’: ■■■’f’-.:’ -■■■■’:-; :i^inii’ ■’-=’’->-’ ..; ’■■’. ,’ic)i>

^Verkligen] #énplW äu säkéf derpå?» sta*
rade Margaretha med oro. »Hvad man tror sig ifiärfcsi
på en bal, är icke alltid sänt, t*f, rsonå du sjelf sade,
man ta V ju sällan ’sin verkliga menniska’ med sij^i
sällskap %. .^ ^

DAdelina ä^ ingénf menniska, hön är en engel * .i
Jag har ännu icke vågat tala med henne, men jag
känner, att hon’ älskar mig, och jag är outsägligt
lycklig . . . Säg ingenting, se icke så tviflande och
ängslig ut . . . Du hade aldeles rätt, det var ett
misstag, geheimerådet blir aldrig hennes man: hon kan
icke tåla honom ... Vi äro unga, vi skola vänta,
hvad gör det, då vi älska hvarandra; jag skall arbeta
natt och dag . . . jag blir gymnastiklärare i ännu en
skola och Adelina blir säkert nöjd med litet . . . Ack
Margaretha, hvilken lycka! . . . Hvilken sällhet lifvet
ändå eger!»

Då de båda syskonen två dagar derefter sutto vid
sitt tarfliga middagsbord ringde det på tamburdörren.

Claude Gerard. IX.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free