- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
3

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gerare på det genomgående tåget som samma kväll
gick västerut. Det andra var att först skaffa mig
någonting att äta. Till och med en ung man måste
tveka att ge sig av på en hel natts resa med tom mage
under ett tåg, som rusar fram under snötak, genom
tunnlar och den eviga snön på himmelssträvande
bergstoppar.

Men det där »något att äta» var ett svårt problem
att lösa. Jag blev avvisad vid ett dussin köksdörrar.
Ibland fick jag dessutom höra förolämpande
tillvitelser och tal om det ställe där jag skulle bli inburad, om
det ginge mig efter förtjänst. Det värsta var att
anspelningen på fängelset endast var alltför sann. Det var
därför jag ville ge mig av västerut på kvällen. Lagens
arm var i farten i staden och sökte ivrigt efter de
hungriga och hemlösa, ty för dem fanns ett med järnstänger
väl tillslutet förvaringsrum.

På somliga håll slogs dörren igen mitt för min näsa,
så alt jag måste avbryta min hövligt och ödmjukt
framställda begäran om någonting alt äta. På ett
ställe öppnade man icke alls. Jag stod på trappan
och bultade, och de tittade ut på mig genom fönstret.
De lyfte till och med upp en tjock liten pojke, för att
han över de äldres axlar skulle kunna se på
landstrykaren som icke skulle få något att äta i deras hus.

Det började se ut som om jag skulle bli tvungen att
gå till de riktigt fattiga för att få föda. De riktigt
fattiga äro den hungrige landstrykarens sista säkra
tillflykt. På de riktigt fattiga kan han alltid lita. De
visa aldrig bort den hungrige. Mångfaldiga gånger
har jag överallt i Förenta staterna blivit nekad föda i
de förnäma husen på höjderna, men alltid fått mat i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free