Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de små kojorna nere vid kärret, där fönstren voro
tillstoppade med trasor och den utsläpade matmodern
krökt under grovarbetets bördor. Å, ni som jobba med
välgörenhet! Gå till de riktigt fattiga och tag lärdom
av dem, ty endast den fattige är verkligt barmhärtig.
De varken ge eller neka »av sitt överflöd». De ha
intet överflöd. De ge — och neka aldrig all ge —
av det de själva behöva, och mycket ofta av det de
själva äro i gnagande behov av. Att kasta ett ben
åt en hund är icke barmhärtighet. All öva
barmhärtighet är all dela benet med hunden, fastän man är
lika svulten som han.
Jag minns särskilt ett hus där jag blev bortvisad
den där kvällen. Fönstren utåt verandan stodo öppna
i matsalen, och genom dem såg jag en man sitta till
bords och äta pastej — en väldig köttpastej. Jag
stod i den öppna dörren, och han fortsatte att äta
medan han talade med mig. Han hade haft framgång i
världen, och välståndet hade gjort honom bitter mot
mindre lyckligt lottade bröder.
Han avbröt min bön om något att äta med ett
vresigt: »Arbeta vill ni nog inte!»
Delta hörde nu egentligen icke dit. Jag hadc icke
sagt något om arbete. Ämnet för det samtal jag
inlett var »mat». Det var verkligen sant att jag icke
ville ha arbete. Jag ville gå med nattåget västerut.
»Ni skulle nog inte vilja ha arbete, om ni också
kunde få», fortsatte han ilsket som förut.
Jag såg på hans hustrus milda ansikte och förstod
genast, att om den morrande Cerberus icke hadc suttit
där, skulle jag säkert ha fått en bit av köttpastejen.
Men Cerberus glufsade i sig allt mer och mer, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
