- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
10

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brutal! Så diaboliskt uppfinningsrik i fråga om
tortyr! Det var orsaken varför jag hadc övergivit
Glenmore i Montreal.

Men varför var jag nu mitt i Canada och på väg
västerut, om mina morföräldrar bodde i England?
ögonblickligen diktade jag åt mig en syster, som var
gift i Californien. Hon skulle ta vård om mig. Jag
beskrev omständligt bur kärleksfull bon var till sin
natur. Men de hårdhjärtade polismännen voro ändå
icke nöjda. Jag hadc gått till sjöss med Glenmore
från England, men under de två år som hade gått
innan jag rymde från fartyget i Montreal — vad hade då
Glenmore haft för sig, var hadc vi varit? Och nu drog
jag landkrabborna med mig världen runt. Ivringvräkta
av våldsamma sjöar och piskade av yrande skum
genomkämpade de tillsammans med mig en virvelstorm
utanför Japans kust. Och de logo in last och lossade
last med mig i alla länkbara hamnar. Jag tog dem
med mig till Indien och till Rangun och Kina och lät
dem hugga oss ut ur isen vid Kap Horn, varefter vi
slutligen lågo förtöjda vid Montreal.

Men så sade de att jag skulle vänta ett ögonblick,
och en av polisbetjänterna gick ut i nattmörkret,
medan jag satt och värmde mig vid kaminen och hela
tiden bråkade min hjärna med funderingar över vad
slags fälla de nu skulle försöka fånga mig i.

Jag suckade i tysthet, då jag såg honom komma in
genom dörren hack i häl efter polisbetjänten. Det var
icke en zigenares böjelse för grannlåt som hadc
förmått honom att sätta de små guldringarna i öronen,
det var inga prärivindar, som hadc gjort hans hud så
väderbiten att den såg ut som skrynkligt läder, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free