- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
11

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var icke snöstormar och bergssluttningar som gjort
hans gång så vaggande. Och när han såg på mig
upptäckte jag genast i hans ögon den omisskännliga
prägeln av att de i långa tider stirrat på solglittrande
vågor. Här hade jag nu ett tema framför mig, som
ett halvt dussin poliser skulle höra mig behandla —
och jag, som aldrig i mitt liv hade seglat i de kinesiska
farvattnen eller gått omkring Kap Hom eller sett en
skymt av Indien och Rangun!

Jag var alldeles förtvivlad. Det var helt enkelt
olyckan själv som stod framför mig i den örringade,
väderbitne sjömannens gestalt. Vem var han? Ocb
vad var han? Jag måste orientera mig på nytt, om
inte de illasinnade polismännen skulle först bura in
mig för natten, så ställa mig inför rätta och därefter
åter sälta mig i cell. Om han skulle börja fråga,
innan jag visste hur mycket han visste, vore jag
förlorad.

Men röjde jag nu på något sätt min förtvivlade
belägenhet för de lodjursögda väktarna över Winipegs
allmänna välfärd? Tro aldrig det. Jag hälsade den
gamle sjömannen med glädjestrålande ögon och
ansikte, med hela den synbara lättnad över befrielse som
en drunknande skulle erfara, om han i sista
ögonblicket funne ett livräddningsbälte inom räckhåll.
Här kom nu äntligen en man som kunde förstå och
bekräfta min historias sannfärdighet inför dessa
spårhundar som ingenting begrepo — åtminstone var det
någonting i den vägen jag lät mitt ansikte uttrycka.
Och jag förekom honom, jag bombarderade honom
med frågor angående honom själv. Jag ville sondera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free