Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min räddares karaktär inför mina domare, innan han
räddade mig.
Han var en vänlig själ — ett lätt hyte.
Polismännen hlcvo otåliga över mina frågor. Slutligen sade
en av dem till mig alt »hålla mun». Jag gjorde det,
men medan jag slod där och »höll mun» var jag
sysselsatt med min diktning, jag skisserade scenerna till
nästa akt. Jag hadc fått veta nog för alt ha
någonting att bygga på. Han var fransman. Han hade
ständigt seglat på franska handelsfartyg utom en enda
gång, då han tagit hyra på en engelsk skuta. Och
sä — vilken ljuvlig underrättelse! — han hadc icke
varit till sjöss sedan tjugu år tillhaka.
Polisen uppmanade honom ivrigt att förhöra mig.
»Ni anlöpte Rangun?» frågade han nu.
Jag nickade. »Där måste vi skicka tredje styrman
i land. Feber.»
Hadc han frågat vad slags feber det var, så skulle
jag ha svarat »gastrisk», ehuru jag inte för milt liv
kunde ha redogjort för vad gastrisk betydde. Men det
frågade han inte. Hans nästa fråga lydde i stället:
»Nå, hurudant var det i Rangun?»
»Mycket bra. Det regnade väldigt medan vi va’ där.»
»Hadc ni lov att gå i land?»
»Ja visst», svarade jag. »Jag och två andra
skepps-pojkar va’ i land på samma gång.»
»Kommer ni ihåg templet?»
»Vilket tempel?» parerade jag frågan.
»Det stora, som ligger ovanför trappan.»
Om jag mindes det där templet, så visste jag, att
jag skulle bli tvungen alt beskriva del. En hotande
klyfta öppnade sig framför mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
