Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögon lysle klart i lampskenet, och de fixerade mig
med ett undrande uttryck.
»Alldeles som min stackars far», sade jag. »Han
hadc också cn sådan sjukdom. Ett slags svindel.
Doktorerna slodo rådlösa. De kunde aldrig komma
underfund med vad del var som fattades honom.»
»Är han död?» frågade hon blitt, i det hon ställde
framför mig cn tallrik med ett halvt dussin löskokta
ägg-
»Ja, död», sade jag och sväljde på nytt. »För ett
par veckor sedan. Jag var med honom när det hände.
Vi följdes åt tvärsöver en gata. Han föll helt
plötsligt framstupa. Fick aldrig igen sitt medvetande. Man
bar in honom på ett apotek. Och där dog han.»
Varpå jag berättade min fars sorgliga historia. Alt
han och jag efter min mors död lämnat farmen och
begivit oss till San Francisco — att hans pension som
gammal soldat och den smula pengar han i övrigt ägde
voro otillräckliga för vårt uppehälle, och all han hadc
försökt sig som subskribentsamlare. Jag skildrade
också mina egna bedrövliga upplevelser under de få
dagar efter hans död som jag hadc gått omkring ensam
och övergiven på San Franciscos gator. Medan den
godhjärtade kvinnan färskade upp bröd, stekte fläsk
och kokade flera ägg — och medan jag gjorde all min
flit med att äta upp allt vad hon satte för mig —
fördjupade jag mig i en detaljerad beskrivning av den
fattige fader- och moderlöses lidanden. Jag kände mig
fullt identisk med honom. Jag trodde på honom så
visst som jag trodde på de härliga äggen jag satte i
mig. Jag kunde ha gråtit över mig själv. Jag vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
