Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur olycklig jag än kände mig, måste jag låtsa en
gränslös förtjusning över att få mina svårigheter lösta.
Lösta — jo, vackert! Jag som ville västerut den
natten — och nu skulle jag bli tvungen att resa åt
motsatt håll! Jag hade råkat i en fälla, och jag
nän-des icke säga henne, att alltsammans var en eländig
lögn. Men medan jag spelade glad och förtjust,
bråkade jag min hjärna för alt finna en utväg att komma
undan. Det fanns ingen utväg. Hon skulle nog se mig
lyckligt placerad i postvagnen, sade hon, och sedan
skulle hennes släkting postexpeditören se till att jag
fick följa med till Ogden. Varefter jag således skulle
ha att släpa mig tillbaka de hundratals mil som sträckte
sig likt en öken mellan dessa bägge stationer.
Men jag hadc tur den kvällen. Just då hon var
färdig att sätta på sig huvudbonaden för att följa mig,
upptäckte hon att hon hadc misstagit sig på dag.
Hennes släkting skulle inte vara med tåget den natten. Hans
turer hade blivit ändrade. Det skulle dröja två nätter
till innan han kom. Jag var räddad — ty naturligtvis
kunde min ungdomliga iver aldrig tillåta mig att vänta
så länge som två hela dygn. Jag försäkrade henne
tillitsfullt, att jag skulle komma fortare till Salt Lake City,
om jag genast begåve mig i väg — och så gick jag med
hennes välönskningar och välsignelser ljudande för
mina öron.
Men yllestrumporna voro härliga. Jag vet det. Jag
hade ett par av dem på mig under nattresan på
godståget som gick västerut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
