Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR MAN TJUVÅKER.
Om ickc någon olyckshändelse inträffar, kan en rask
och hurtig landstrykare, som är ung och smidig, »hänga
på» ett låg, hur mycket tågpersonalen än anstränger
sig för att »knipa» lionom — det vill säga, om hans
företag sker nattetid. Då en sådan landstrykare,
under sådana omständigheter, föresätter sig att tjuvåka,
är det bara en olycklig slump som kan hindra honom
från att lyckas. Med undantag för mord, har
personalen ingen möjlig utväg att bli honom kvitt. Att den
icke alltid ryggar tillbaka för mord, är en allmän
trosartikel inom vagabondernas värld. Men då jag under
mina vandringsår aldrig har gjort någon erfarenhet
i detta avseende, kan jag icke gä i borgen för dess
tillförlitlighet.
Men om de »osäkra» banorna liar jag hört följande:
När en landstrykare har krupit in och lagt sig på
vagnens undersäte och tåget har salts i gång, finns det
tydligen ingen möjlighet alt få honom därifrån förrän
tåget stannar. Där ligger han oåtkomlig med de fyra
hjulen och det övriga underredet omkring sig och har
»slukat» tågpersonalen — eller tror så åtminstone, tills
han en dag råkar komma på en »osäker» bana. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
